Bytt blogg
Min bloggapp strular igen, fyfan orkar inte hålla på att strula, så byter plattform. ;) Ni hittar mig på PhotoMoshie.devote.se
Min Kolan
Borta, allt är borta.
Jag stötte ihop med Kolans ägare igår när jag var på Islandshäst NM. Jag var väldigt glad över att se henne, fast jag såg direkt att något var fel. Hon såg förkrossad ut. Direkt efter vi hade hälsat släppte hon bomben. Kolan har blivit avlivad. Allt gick sönder inom mig när hon sa det. Min kogris är borta. Hon berättade om att hennes kropp hade varit full av tumörer, och att två stycken lyckats växa sig stora som knytnävar, på mindre än 48 timmar. Dom hade inget annat val än att avliva henne. Så nu är allt borta.
Jag brukade ligga och drömma på kvällarna om hur det skulle vara när/ifall vi skulle få Kolan på foder igen. Jag brukade drömma om henne, tjata på mamma att vi var tvungen att åka ut till henne en dag och hälsa på. Jag brukade gå igenom mitt foto album "Kolan" och bara längta efter henne. Nu kan jag inte gå igenom albumet utan att gråta.
Kolan passade oss så perfekt. Jag älskade att rida henne. Allt kändes rätt, till skillnad från när jag red Zorro. Hon fick mitt ridintresse att växa större. Fast nu är hon borta. Cancern tog min vän ifrån mig.
Det roliga var att tidigare den dagen, innan vi fick beskedet, var att jag hade gått runt och sagt till mamma; "Jag saknar Kolan jättemycket, vi måste bestämma någon dag vi ska åka ut till henne."
Jag grät när jag skrev detta och jag gråter förmodligen fortfarande. Det känns tomt inom mig. Jag misstänker att en del av mig dog med henne.
Jag kommer förmodligen att sluta blogga här nu, jag orkar helt enkelt inte med någonting utan Kolan.
Jag kommer alltid att älska dig, min kogris. ♥
Jag härmas inte, ok?
F*n vad jag är trött på människor som tror att jag härmar dom, jag orkar inte med det längre! Förut blev jag mobbad av någon på Twitter för att mitt användarnamn var lik någon annans. Och nu har det hänt samma sak på en annan hemsida. Jag härmas inte? Varför skulle jag göra det? Jag må vara ganska fantasilös, men så är jag faktiskt inte. Jag kan gärna ta inspiration från andra, men härmas? Fy f*n! Och ni dom tror att folk härmar er hela tiden, det behöver inte alls vara så, två personer kan ju faktiskt komma på samma idé? Ni är faktiskt inte alltid så j*kla bra som ni tror. Eh, skitsamma. Nu är mitt utbrott över. Ifall någon kommer och tror att jag härmar dom ska jag seriöst ta alla mina 6 nerf vapen och skjuta på dom med skumgummi skott (Y) SWAG
Egopic
Random bilder
... från Öland
Oredigerade... Mer kommer inom kort ! :)
Hemma
Är hemma från Öland nue, bilder lägger jag upp sen
Öland
Är på Öland just nue (Y) har därför inte kunnat uppdatera.
Saknar pluttisen
Mina kusiner
Jag har inte hunnit blogga för att mina kusiner har varit här och det funkar ju fortfarande inte att blogga från mobilen för mig, så det har därför varit en dålig update.
Jag har haft det så himla roligt! Älskar mina kusiner så sjukt mkt, vi är nästan som syskon. Vi badade typ varenda dag, även fast det regnade. Min killkusin åkte också Wakeboard med sin pappa. Det var jätte roligt att se.
Bilder kommer !
Vi ses snart igen, min vän ♥
Nu är min lilla älskling utsläppt i hagen med sin stiliga hingst tillsammans med 6 andra ston plus 2 föl. Kommer sakna henne.
I'm wide awake
Ny profilbild på fb
Augusti 2011 - Juni 2012
Augusti 2011:
September/Oktober 2011:
December 2011:
Februari 2012:
April 2012:
(Oskarp... -.-)
Juni 2012:
ILY ♥
Förändringar sker
Jag vet att jag inte upptaderat, men jag har inte haft tid.
Jag har nämligen gått och funderat på ett stort beslut som jag bestämt mig för att ta, jag kommer sluta på Zorro. Jag visste att den dagen skulle komma, men det känns ändå svårt. Han är ju förliten nu, det märker alla. Han orkar inte bära upp min vikt och längd, så det får bli såhär. Igår var det därför den sista dagen som jag var riktig medryttare på honom. Visst, jag kommer ha hand om honom hela vecka 30, och jag behöver bara slänga iväg ett sms när jag vill rida honom, men ändå. Det känns ändå jätte svårt, men tyvärr får det bli så.
I won't give up on us, even if the skies get rough
