moshifoto

Jag har ju hängt med mamma några gånger till stallet, till Kolan nu, och jag har bara en sak att säga; Hon är en fantastisk häst! Visst, hon har knappt någon trav, just nu kan hon bara fatta galopp i ena varvet, hon är stel, men jag älskar henne. Hon är också väldigt pigg och har lyckats sticka iväg i pass under galoppövningar, men hon är ändå underbar! Hon är så mysig när man tar hand om henne och hennes tölt är fantastisk. 

Tyvärr lider Kolan av exem, som de flesta islandshästar som är importerade från island har, så hon har lyckats klia av sig sin vackra man, och hon har lite exem över hela kroppen, även fast hon går med täcke och vi smörjer in henne nästan varje dag. 

Iaf, våran ridlärare, Marie, har faktiskt frågat ifall vi är intresserade av att köpa henne. Hon har nämligen precis räddat en häst från slakt och har tagit den hästen till sitt stall. Tyvärr kommer hon inte ha plats för Kolan när hon kommer tillbaka från betäckningen så då måste hon göra någonting med henne. Då frågade hon ifall vi skulle vilja köpa henne för en billig summa, men mamma vill inte köpa någon häst men hon skulle tänka sig att ta henne på foder, fast då skulle hon stå i ett stall som ligger närmre vårat hus eftersom ridskolan ligger 30 min bort och vi kan inte åka den sträckan varje dag. Jag hoppas verkligen att vi kommer ta henne på foder, för jag gillar verkligen henne,

Kolan i vintras, igga oskarpa bilden.




Kolan idag

Failbild på Zorro

Ett av mina största intressen är ju ridning och jag har snart ridit i hela 4 år. Jag går på en islandshäst ridskola tillsammans med min mamma, i den mest avancerade gruppen på hela ridskolan. När jag inte rider på ridskolan rider jag min medryttarhäst Zorro och min mamma rider sin medryttar/halv foderhäst Kolbra. Kolbra står på ridskolan och är våran ridlärares häst. Det händer att jag får rida hnne då och då, vilket är väldigt roligt, eftersom jag älskar henne. Tyvärr kommer mamma bara ha henne Juni ut, sen kommer hon betäckas.

OMG! Vill se! 

Grät jättemkt under säsongsavslutningen.

Usch, det här med att börja högstadiet kan vara väldigt jobbigt. Jag slutade ju 6:an för ungefär en vecka sedan, men det är inte förens nu som allt har börjat komma ikapp mig, tankarna, längtan. Jag vet att det kommer bli ett helt awesome år men jag kan ändå inte att låta bli att vara nervös. Jag är nog mest nervös över att det ska komma många nya, vilket det kommer. Vi är kanske mellan 20-30 i klassen just nu, men till hösten kommer vi vara mer än 40. 40?! Haha, jag som avskyr att träffa nya personer... 
Jag har också världens prestationsångest eftersom vi kommer ha betyg, även fast jag vet att det kommer gå bra. Haha, är man perfektionist så är man. Nej, men seriöst. Kunde inte hänga med pappa när man skulle gå och titta på hur det gick med de nationellaproven, jag skämdes så mycket, och ändå var jag en av de som hade bäst resultat i nästan alla ämnen. 

Aja, det var mina tankar kring det hela.

http://open.spotify.com/track/0KKT3lCXFTFvF6VrRhhXGK

Jag vet att ni undrar, men nej, jag är ingen alien. Jag är en medellång tjej på 13 vintrar med en extrem torr humor. Jag njuter av livet i en liten stad tillsammans med mina vänner, som jag egentligen inte har. Nej, jag är faktiskt en asocial jävel som på något sätt har lyckats finna några kompisar i detta konstiga samhälle. Många är dom inte, men jag är nöjd som jag är. På min fritid så går jag på aikido, spelar golf och pingis, fotar, rider eller ägnar min dyrbara tid åt att fangirla över Selena Gomez och One Direction, eller så tittar jag på Glee. Jag brinner också för musik, dans och sång, vilket jag gjort sedan jag var pytte liten. Tyvärr så har jag inte världens bästa sångröst, men dansa kan jag! Till hösten kommer jag eventuellt börja dansa i en dansgrupp, jag har bara inte bestämt dansstil ännu.

Nytt namn, ny design. Jag börjar om helt enkelt.